”Du behöver inte vara rädd, jag har gjort det med så många nu …” Så börjar en gammal hit med Orup som jag lyssnade mycket på som tonåring. Den började gå på repeat i min skalle förra helgen efter att jag hade träffat en bekant med en Systembolagskasse i handen.
Orups sång handlar såklart om att våga ge sig hän och njuta av sex, och jag kommer inte på något sätt försöka påstå att mina föreläsningar skulle kunna ge en orgasmisk effekt. Men det finns något där. Något som handlar om att folk blir rädda för mig och känner att de behöver förklara sig när de ska dricka eller inte vågar fråga om personliga saker under mina föreläsningar.
Samtalsdödaren
Här kommer ett väldigt bra exempel på hur det här kan se ut. För många herrans år sedan, innan Promilletanten ens fanns, så gick jag på en fest med folk som jag inte kände. Partyt började med någon slags lek som handlade om att man skulle leta reda på sin bordskavaljer för kvällen.
Jag hittade snabbt min och vi började småprata så där trevligt och väluppfostrat som vuxna personer gör. Vi stod där med våra vinglas och berättade för varandra om vad vi hette, var vi bodde, vem vår partner var och sen frågade han vad jag jobbade med. Och jag svarade, helt sanningsenligt, att jag jobbade med alkoholfrågan.
Hans reaktion blev omedelbar och kraftfull. Han spände ögonen i mig och frågade, på fullt allvar: ”Tycker du att jag dricker för mycket?”
Resten av kvällen kan beskrivas som en outhärdligt lång väntan på att middagen skulle vara över. Stämningen kan beskrivas som tryckt, milt sagt.
Fast jag dricker ju också
Nu är det här ganska många år sen. Men jag möter fortfarande liknande reaktioner. Kraftfulla reaktioner som den som jag just beskrev är kanske ovanliga. Istället brukar folk börja flacka med blicken eller förklara sig när de möter mig i sociala sammanhang när det dricks. Eller utanför Systembolaget.
Min bekanta – som fick mig att börja nynna på Orups gamla dänga – blev lite röd om kinderna när vi möttes på gatan. Hon tittade ner på sin kasse och sedan upp på mig och sa: ”Och här står du!”
Jepp. Här står jag. Och jag ska precis också gå in på Systembolaget.
Jag vill inte sno ditt fredagsmys
Jag vet att jag har skrivit om det här förut. Att jag inte tror så mycket på tanken om att det är skuld och skam som gör det svårt att prata om alkohol. För skulden och skammen handlar om att försöka dölja problemen som uppstått. I de situationer där folk blir rädda för mig handlar det istället om något helt annat.
Den enkla sanningen är att de allra flesta gillar att dricka och inte vill att någon ska ta det ifrån dem. De vill ha sitt fredagsmys och sin ölprovning ifred och tror att jag ska försöka ta det ifrån dem.
Men kära läsare. Jag lovar. Ni behöver inte vara rädda för mig. Jag gillar att dricka vin och umgås med alla typer av människor oavsett hur mycket eller lite de dricker.
Jag har också genomfört en hel massa föreläsningar om hur man kan dricka smartare. Så om du skulle råka hamna på en av mina föreläsningar så ska du inte vara rädd. Du behöver bara luta dig tillbaka och låta mig sköta resten.
