Killen som ändrade allt

Eller historien om militären som gjorde att jag för all framtid skulle föreläsa annorlunda.


Hur Promilletanten kom till

I mitten av 1990-talet jobbade jag för Försvarsmakten med att utbilda värnpliktiga. Jag var omkring 25 år, utbildad lärare och redan då överintresserad av alkoholfrågan.

På en av de första föreläsningarna skulle jag träffa ett gäng amfibiebataljonsoldater. Anledningen var att soldaterna drack sådana mängder att deras bakfylla äventyrade säkerheten på utbildningen.

Det finns väl alltid en risk med att vara bakfull på jobbet, men den blir ofantligt mycket större när du springer omkring med både stora och många vapen på dig.

Eftersom jag var i deras ålder tänkte jag att det borde vara en ganska lätt match att få igång snacket. Så jag tog min tjocka bunt overhead-bilder och åkte ut till regementet för att få dem att sluta dricka.

I föreläsningssalen möttes jag av ett trettiotal unga män. Alla hade grön uniform, rakat huvud och var redan uttråkade. På första raden satt en kille och petade naglarna med en gigantisk kniv.

Jag körde igång och berättade om alkoholens risker. Så här funkar det. Hjärnan. Farligt. Farligt. Problem.

Minuterna gick och ingenting hände. De satt och sov med öppna ögon.

Därför är det så bra att vara full

Det var då jag fick en snilleblixt och bröt föreläsningen. Istället för att lyssna till mig skulle de nu diskutera med grannen. Ämnet var: “Därför är det så bra att vara full”.

Jag kände mig som en superpedagog när de livliga samtalen drog igång. Jag hade ju fångat deras intresse.

Efter en stund bröt jag diskussionen och lät dem berätta om vad de hade kommit fram till.

“Tjejerna blir snyggare. Jag blir snyggare. Det är gott. Jag dansar mycket bättre.”

Snart var blädderblocket fullt. Och precis när jag trodde att alla var färdiga bad en kille om ordet.

Han hade hittills inte sagt något alls. När han fick ordet reste han sig upp, vilket ingen hittills hade gjort. Nu stod jag med mina 163 centimeter framför en hundra kilo tung och två meter lång man. Och eftersom stolarna var placerade högre än scenen, likt i en biograf, blev han väldigt mycket längre.

Han ställde sig bredbent, lade armarna i kors och spände ögonen i mig. Sedan förklarade han med en mörk och hög stämma varför det var bra att dricka:

“För att kuken blir längre!”

Medan jubel utbrast i lokalen kröp rodnadens flammor uppför min kropp. Det var så på den tiden. Jag brukade börja skämmas från benen. När sedan den rödmosiga rodnaden nådde huvudet såg jag ut som en prickig korv.

Men jag var en kvinna på ett uppdrag.

Istället för att nöja mig med hans förklaring sträckte jag på mig och förklarade för honom att det “ kanske kunde verka så. Men i verkligheten är det fysiologiskt omöjligt.

Det är istället omdömet som försämras av alkoholen så att du uppfattar att penisen har blivit längre.”

Nu spred sig ett fniss i lokalen. Den stora killen granskade mig uppifrån och ner. Han skakade medlidsamt på huvudet innan han fyrade av nästa kommentar:

“Hörrudu bruden. Jag har faktiskt mätt!”

Festbord, illustration Fredrik Bladh

Gör om, gör rätt

Den här föreläsningen blev avgörande för min framtida karriär. På ett brutalt och nödvändigt sätt lärde jag mig nämligen att jag aldrig mer ska berätta för folk vad som är bra för dem. Så fort pekpinnen åker fram dör intresset för att göra en förändring. Numera vet jag också att det finns massor av forskning som visar detta.

Anna Sjöström föreläser utan pekpinnar

Genom åren har jag lärt mig att det inte finns något enkelt och allmänt svar på frågan om varför vi dricker. Vi gör det för att vi tycker om det och för att det fyller en funktion. Och ju mer vi tycker om att göra något, desto mer sannolikt är det att vi gör det oftare, mer och längre.

Om du gillar att åka motorcykel kommer du att åka motorcykel oftare än en person som inte tycker om det. Om du lätt blir uttråkad och avskyr att sitta still kommer du sannolikt inte att välja att gå med i en frimärksklubb. Konstigare än så är det faktiskt inte.

Om du gillar att festa kommer du antagligen att fortsätta med det. Men efter att ha läst mina böcker eller varit på mina föreläsningar vet du vad du kan göra för att undvika de största riskerna.