Det går trender i allt. Även i behandlingsvärlden. På 1970-talet trodde vi att alkoholproblem berodde på en taskig barndom med trasiga leksaker. Just nu pratas det väldigt mycket om trauma och stress. Men jag skulle vilja berätta om Vilma. Hon heter naturligtvis inte så men för enkelhetens skull kan vi kalla henne för det.
För ett antal år sen klev hon in genom dörren till mitt samtalsrum för ett första coachningssamtal. Vilma såg ut som som en filmstjärna. Ung, snygg, välklädd och med fantastiskt hår. Det enda som indikerade att något möjligen inte stod rätt till var att hon såg lite nervös ut.
Efter att jag hade ställt de inledande frågorna om personuppgifter (28 år gammal, singel, fast jobb, välanvänt gymkort och egen lägenhet) så ställde jag frågan som jag brukar inleda alla mina coachingssamtal med: ”Varför är du här?” Och fick svaret: ”För att jag tror att jag möjligen har partajat klart”.
Vaknade i en okänd säng
Vilma hade växt upp i en helt vanlig familj i en liten stad i norra Sverige och alltid varit en social och glad tjej med massor av vänner. Hennes alkoholdebut skedde vid 13 års ålder och sedan dess hade hon gillat att partaja (hennes ordval). Hon flyttade till Stockholm efter gymnasiet och hade snabbt gjort en kalasfin karriär som säljare.
Vid 28 års ålder tjänade hon bra med pengar, hade köpt en bostadsrätt i innerstan och var ute och festade med sina vänner minst tre gånger i veckan.
Anledningen till att hon satt i mitt samtalsrum den här onsdagen var att hon hade vaknat i en främmande mans säng på söndagsmorgonen utan att veta var hon var, vem han var och vad de hade gjort. Och det här var inte första gången. Hon undrade om det möjligen kanske kunde vara så att hon hade alkoholproblem och ville ha min hjälp. Hon bestämde sig för att sätta målet att begränsa sitt drickande till max tre glas vin de kvällar som hon drack.
Var det värt att bara dricka lite?
Fast forward till tre månader senare. Vilma störtar glädjestrålande in genom dörren och berättar att hon äntligen lyckats uppnå sitt mål. I lördags hade hon lyckats stanna efter tre glas vin.
”Superkul, grattis!” svarade jag och följde upp med frågan: ”Hur var festen?”
Ridån gick ner med ett brak och Vilma såg ut som en fågelholk, för hon kunde inte svara på frågan. Hon hade koncentrerat sig så hårt på att sluta vid tre glas att hon inte hade en aning om hur festen hade varit eller vilka av hennes vänner som hade varit där.
Det tog ytterligare några veckor för insikten att sjunka in för Vilma, men sedan dess är hon nykter. Vi kom överens om att lämna frågan om huruvida hon hade problem eller ej och istället ställa frågan om ansträngningen att dricka måttligt var värt det. Och efter att noga ha vägt fördelarna mot nackdelarna så bestämde sig Vilma för att svaret var nej. Hon bestämde sig för att sluta dricka helt och fick bonuseffekten att hon numera slipper oroa sig över saker som hon inte kommer ihåg.
I mitt arbete träffar jag massor av Vilmor. De kan se väldigt olika ut på ytan men det som de har gemensamt är att de har partajat sig in i kaklet utan att ha haft vare sig trasiga leksaker eller underliggande trauman.
Sanningen är att om du dricker tillräckligt mycket så får du problem. Det är faktiskt inte svårare än så.
