Jag har jobbat med alkoholfrågan länge och från många olika vinklar. Föreläsare, författare, behandlare och entreprenör. Jag lär mig nya saker hela tiden och upptäcker ofta att jag har fel. Men en sak är jag lika övertygad om idag som för 30 år sen. Vi kan inte behandla oss ur det här problemet.
Just nu pratas det mycket om Samsjuklighetsreformen som är den största förändringen av svensk missbruksvård som skett under mitt yrkesverksamma liv. Huvudansvaret för beroendevården ska flyttas från kommunen till regionen och syftet är gott: vi ska skapa bättre vårdkvalité och sammanhållna vårdkedjor.
Men hur mycket vi än förbättrar vården så kommer vi aldrig att kunna behandla bort alkoholproblemen i samhället. För vården kommer alltid in för sent.
En snöboll i en skidbacke
Tänk dig beroendeutvecklingen som en snöboll i en skidbacke. Längst upp i backen är den liten och lätt att stoppa. Personen dricker måttligt och utan att riskera problem.
Men ju mer personen dricker, desto större blir snöbollen och den blir allt svårare att stoppa. Till slut tippar den över kanten och drar med sig människan djupt ner i beroendesjukdomen.
Det är vid stupet som beroendevården står redo att hjälpa personen. Det är dess uppdrag.
Missförstå mig rätt. Högkvalitativ beroendevård är superviktig. Den räddar liv.
Men tänk om vi skulle flytta fokuset från behandlingen och titta mer på hur vi kan förebygga problem bland vuxna istället. Innan vinet och ölen har försämrat hälsan, relationerna eller arbetsprestationen. Om vuxna kunde få tillfälle att börja reflektera över sin egen konsumtion och kunskaper om hur de kan dricka smartare.
Behandling hjälper människor som redan har utvecklat problem. Förebyggande insatser minskar antalet människor som kommer att behöva behandling.
Varför hamnar fokus alltid på barnen?
Det mesta förebyggande arbete som faktiskt görs riktas mot barn och deras föräldrar. Inte nödvändigtvis för att det är där det största problemen finns, utan för att det är dem vi lätt kommer åt. Skolan är en självklar arena och här finns ett tydligt mandat att jobba med dessa frågor.
Det är bekvämt och kan vara effektivt. Men det är inte barnen som dricker för mycket. Det är deras föräldrar.
De tre miljoner vuxna som idag har ett riskbruk av alkohol och som med en liten kursändring skulle kunna minska sin egen risk, de får nästan ingen förebyggande information alls. Jag tycker att det är att dumförklara målgruppen och det är väldigt synd för det finns ett par organisationer som skulle kunna göra stor skillnad här.
Vem vill vara den vuxne i rummet?
I min värld finns det två aktörer som faktiskt redan befinner sig i den här målgruppens vardag och som skulle kunna göra så mycket mer inom denna fråga.
Systembolaget möter målgruppen varje dag, i sina butiker runt om i i hela landet. Personal jag pratat med vittnar om att kunder faktiskt söker den typen av information. Förtroendet för Systembolaget är skyhögt, men varje gång jag går in på mitt lokala bolag slås jag av avsaknaden av informationsmaterial om hur man kan dricka på ett hållbart sätt.
Den andra organisationen är Socialstyrelsen som har publicerat riktlinjerna för riskbruk: mer än 10 standardglas i veckan, eller mer än 4 vid ett och samma tillfälle minst en gång i månaden. Men de siffrorna presenteras som ett verktyg för sjukvården och inte som ett förebyggande verktyg riktat mot allmänheten. Det tycker jag är synd. För min erfarenhet är att de här siffrorna kan fungera som ett effektivt förebyggande verktyg lika mycket för den som aldrig satt sin fot i ett behandlingsrum.
Den här bristen på förebyggande arbete för vuxna gör mig både frustrerad och förbannad. För min erfarenhet säger mig något annat: det här är inte svårt och det är efterfrågat av målgruppen. De allra flesta jag möter vill minska sin egen risk för alkoholproblem och är tacksamma för information som hjälper dem göra det.
Målgruppen är redo. Frågan är varför vi inte är det?
