När Skavlan tog sig ett järn

I helgen var det alkoholtema hos Skavlan. Och sällan har så många skickat mejl, meddelanden och DM i ett aldrig sinande flöde.

De flesta verkar tycka att programmet provocerade, men har svårt att sätta fingret på exakt vad som skaver. Och vet ni, jag är nästan lika konfunderad själv. Så kanske kan det här inlägget hjälpa både mig och er att reda ut tankarna.

Först vill jag säga: i grunden tycker jag det är bra att man på bästa sändningstid debatterar fördelar och nackdelar med att dricka alkohol. Det är trots allt en fråga där det ofta är ganska lågt i tak. Men det var också en märklig upplevelse att titta på. Lite oklart om det var en seriös debatt eller ett flamsigt underhållningsprogram.

I studion satt fem gäster plus Skavlan själv. Två som dricker alkohol, tre som inte gör det. Och så en amerikansk forskare på länk som någon slags expert som mest pratade på, utan att riktigt bekräfta vare sig det ena eller det andra.

Jag fattar ju grejen, det blir bra TV. Men på SVT:s hemsida beskrivs programmet som ”en underhållande och engagerande show… och en programledare utan rösträtt”. Och där någonstans, där skaver det för mig. För jag upplevde inte att Skavlan var opartisk. Tvärtom placerade jag honom ganska snabbt i ”Team Alkohol”. Till och med titeln  ”Har ni dragit ett järn? ”, satte tonen.

Och ja, det var verkligen två lag den kvällen:

• Team Alkohol: Edward Blom och Katrin Zytomierska, som friskt skämtade om ruset, fyllan och att ta sig ett järn, gärna framför barnen. Edward behöver troligen ingen presentation, men Katrin är en medieprofil känd för starka (och ofta provocerande) åsikter.

• Team Nykterhet: Lars Lerin, Lucas Nilsson (ordförande i IOGT-NTO) och journalisten Elaf Ali som ifrågasatte den rådande alkoholnormen och som på ett sansat sätt pratade om riskerna med alkohol.

Diskussionen utgick från att alla som dricker gör det för rusets skull, som om själva poängen alltid är att bli full. Och Team Alkohol beskrev den som en magisk dryck som gjorde allt och alla roligare, snyggare och mer intressanta.

Det som störde mig mest var nog ändå deras ogenerade normaliserande av problematiskt drickande. När man kallar alkoholen för sin främsta hobby, när man romantiserar fyllan, då hör jag, som pratat med tusentals människor med alkoholproblem, något helt annat: ett skadligt bruk som ökar risken för problem. Deras förhärligande av drycken kändes både unket och omodernt. Och flera skadliga myter fick stå helt oemotsagda.

Och jag kan inte  låta bli att se generationsmönstret här. Blom, Zytomierska och Skavlan själv är födda på 1960 och 1970-talet. Två av tre i Team Nykterhet tillhör Generation Z. De har milt sagt olika glasögon.

Och kvar hos mig? En dålig eftersmak. Jag saknade en sansad diskussion där också ”normaldrickaren” fick komma till tals. Den som tar ett par glas vin på fredagen, inte söker ruset och aldrig spårar ur.

Nu är jag nyfiken på vad ni tycker. Var det här ett steg framåt i samtalet om alkohol eller grävdes skyttegravarna djupare?

Min känsla är det här gjorde mer skada eller nytta.