I förra veckan varslade fackförbundet Unionen om strejk på Systembolaget efter att förhandlingarna om ett nytt kollektivavtal strandat. Om arbetsförhållandena på Bolaget vet jag intet, men däremot känns det helt på sin plats att tjejgissa om vad detta skulle kunna leda till om det blev verklighet.
Först och främst tror jag inte att Unionens timing är en slump. För om parterna inte kommer överens, så kommer lagerpersonalen på vårt statliga monopol börja gå hem från jobbet den 10 juni.
Imagine that.
Strejken börjar om om sju dagar och knappt två veckor innan den största dryckeshelgen vi har i Sverige – midsommar.
Vilken panik det skulle bli om strejken utökas. Jag ser framför mig hamstring, kilometerlånga köer och kanske också panikresor till våra grannländer när det börjar tunnas ut i butikshyllorna.
Det är faktiskt inte ett helt orealistiskt scenario, eftersom några av de här sakerna inträffade i april 1963, då personalen på det statliga bolaget Vin & Sprit gick i strejk lagom till påsk. På den tiden var det Vin & Sprit som levererade all alkohol till Systembolaget, vilket ledde till att butikerna tömdes inom några veckor och personalen fick gå hem.
På den tiden var Sverige ett brännvinsland, så det som tog slut först var den genomskinliga spriten. Sen försvann vinet och till slut fanns bara den helt osäljbara svenska whiskyn ”Skeppet” kvar. Det säger en del om hur vår alkoholkultur har förändrats under de senaste 60 åren, tänker jag.
Människor hamstrade och kastade sig över gränsen till Norge och Danmark. Den yttersta eliten med de största plånböckerna chartrade privatplan och flög till Åland. Så stor var desperationen. Ölförsäljningen ökade med 66 procent, eftersom bryggerierna på den tiden inte behövde gå via Systembolaget.
Strejken löste sig redan samma månad, men det var inte förrän efter sommaren som lagren på Systemet var fyllda igen.
Det har såklart forskats en hel del på detta nationella trauma, och det fanns såklart mätbara, positiva effekter. När svenskarna tvingades dricka mindre starksprit fick polisen betydligt mindre att göra. Antalet misshandelsfall och inburade fyllerister minskade, och man kan anta ett stort antal kvinnor och barn drog en lättnadens suck.
Så hur skulle det bli nu då, om strejken blir verklighet? Ja, en sak vet vi, och det är att det skulle gå mycket fortare att tömma butikerna jämfört med 1963, eftersom lagren numera är mycket mindre. Personligen tänker jag en smula på bunkringen av toapapper som blev någon slags hysterisk reaktion i början av pandemin 2020. Jag är faktiskt väldigt förvånad över att denna nyhet hittills inte har lett till mer uppståndelse i Sverige.
Men kanske är det så att de svenskar som ens hört nyheten tänker i sitt stilla sinne: ”Det här kommer ju aldrig att hända.” För vilken svensk ansvarig chef eller politiker skulle vilja stå som ansvarig för den kollektiva vrede som skulle utbryta vid minsta hot om att midsommarsnapsen skulle brinna inne?
Och möjligen är det exakt det som Unionen räknat med.
Eller vad tror du?
