I måndags gick jag ut i sociala media och berättade att jag ska bli VD för den nystartade Stockholms beroendeklinik och möttes av en varm våg av gratulationer och hejarop. I det här blogginlägget tänkte jag berätta om min väg till detta uppdrag och varför det är så viktigt.
Jag brukar säga att jag kom in i behandlingsvärlden från fel håll. Jag är i grunden lärare och har jobbat i över 20 år med alkohol- och drogförebyggande insatser bland vuxna. Mitt första riktiga jobb var inom Försvarsmakten där jag under några år runt milleniumskiftet ansvarade för myndighetens insatser inom området. Under de åren var jag med och introducerade ett amerikanskt utbildningsprogram i Sverige och jobbade med det i 15 år. Vår målgrupp var högriskkonsumenter av alkohol och ambitionsnivån skyhög. Vi följde noggrant forskningsutvecklingen och uppdaterade och finslipade vår metod i takt med att nya forskningsresultat publicerades. Att ständigt utvärdera och kvalitetssäkra verksamheten var en självklarhet.
Det är något som saknas
Sen började jag jobba inom den privata behandlingsvärlden. Och blev milt sagt överraskad över hur lite man satsade på fortbildning, kvalitetssäkring och utvärdering. Och låt mig vara tydlig redan från början. Det jag nu ska beskriva är ett systemfel och inte kritik mot enskilda behandlingsorganisationer. I Sverige försörjer sig majoriteten av alla privata behandlingshem och öppenvårdsmottagningar på att ta emot patienter från Socialtjänsten och Kriminalvården. Kontrakten förhandlas fram genom offentlig upphandling där priset ofta är avgörande. Visserligen ställs det kvalitetskrav men min uppfattning är att vården är för billig. För att de privata vårdgivarna ska kunna tjäna pengar blir de tvungna att trolla med knäna och spara där de kan. Det som ofta blir lidande är personalens fortbildning och tillräckliga vårdinsatser för de allra sjukaste patienterna. En speciellt utsatt patientgrupp är de som har både psykisk ohälsa och beroendesjukdom eftersom vården är uppdelad. Under årens lopp har jag träffat massor av patienter som slussats runt i systemet utan att passa in någonstans. Deras beroendesjukdom gör att de inte kan få tillräckligt bra psykiatrisk vård och deras psykiska ohälsa lägger sig i vägen för beroendevården. Socialtjänsten känner sig maktlösa och vet inte hur de ska hjälpa dessa patienter. Jag vet att det finns undantag, men detta är ett problem som har uppmärksammats mer och mer i debatten under de senaste åren.
Beroendevård i världsklass.
Efter några år inom den privata vårdbranschen valde jag att hoppa av och starta eget och kort därefter blev jag kontaktad av det skotska behandlingshemmet Castle Craig som undrade om jag var intresserad av att bli deras svenska representant. Jag hade aldrig hört talas om dem men satte mig på flyget i december 2014 och inledde en resa som skulle förändra mitt liv.
Castle Craig Hospital startades för över 30 år sedan av makarna Peter och Margaret-Ann McCann som båda är nyktra alkoholister. Under åren som gått har man växt till att bli ett av Europas främsta behandlingshem för personer med beroendesjukdom och samsjuklighet. Här finns allt under samma tak och patienterna kan få medicinsk avgiftning, psykiatrisk och medicinsk vård och psykoterapeutisk behandling utan att behöva lämna området. Jag klev in genom dörren och blev helt golvad av den värme och omtanke som jag möttes av. Runt varje patient fanns ett multidisciplinärt team som skräddarsydde vården med hjälp av ett brett utbud av olika medicinska och terapeutiska metoder. Varje patient fick också tillgång till alternativa behandlingsmetoder som konstterapi, hästunderstödd terapi och yoga. Man jobbade också systematiskt med kvalitetssäkring och uppföljning. Jag kände starkt att jag ville vara en del av verksamheten och att det var viktigt att introducera det här konceptet i Sverige. Jag fick uppdraget att starta ett svenskt servicekontor och har sedan dess hjälpt många svenska patienter till framgångsrik vård i Skottland.
Inte rocket science
Sju år senare så står jag nu här och öppnar dörrarna till öppenvårdsmottagningen Stockholms beroendeklinik och får frågan om vad som är så annorlunda med oss. Egentligen ingenting skulle jag vilja svara. Det Castle Craig gör och det vi kommer att göra är inte på något sätt rocket science. Vi gör det som står i Socialstyrelsens riktlinjer att vi ska göra – nämligen integrerad beroendevård. Men vi gör det. Hos oss kommer det inte ske någon uppdelning av kropp och själ eller psykiatri och beroendevård. Patienten ska inte behöva jaga runt i systemet för att få rätt insatser. Hos oss kommer vården att komma till patienten.
Det har tagit sju år av hårt arbete och engagemang och nu är vi äntligen här. Och jag får ett nytt uppdrag, som VD för Stockholms beroendeklinik. För andra kanske det känns som att det spretar men jag har inga problem med att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Jag kommer att fortsätta att förebygga problem genom att hjälpa människor att dricka smartare OCH samtidigt få möjligheten att bygga upp en högkvalitativ öppenvårdsmottagning för personer med svår beroendesjukdom och samsjuklighet.
Jag känner mig enormt stolt och hedrad över detta nya uppdrag och hoppas på att ni som finns i mitt nätverk hjälper mig att sprida budskapet om att vi finns. För vi behövs.
