Fem myter om alkoholism

På senaste tiden har jag hamnat i några intressanta diskussioner som, med all tydlighet, har visat att det fortfarande finns en gäng med missuppfattningar och myter om alkoholism. Både bland människor som själva har utvecklat sjukdomen och alla andra runtomkring. Så i det här blogginlägget tänkte jag avliva några av de vanligaste. Min gissning är att det kommer fler…

Man föds som alkoholist

Jag har träffat rätt många människor som hävdar att de föddes som alkoholister. Att beroendepersonligheten fanns där redan från början och att det var en förutsägbar och oundviklig väg att utveckla ett beroende. Men det här kan omöjligen stämma. För de personlighetsdrag som är överrepresenterade bland alkoholister är precis samma personlighetsdrag som utmärker entreprenörer. Och alla entreprenörer utvecklar INTE beroende. Istället är många nykterister och utvecklar idéer och företag istället. Det jag istället tror att att det här uttrycket kommer ifrån är att vissa av oss har så stark genetisk sårbarhet att det går busfort att utveckla alkoholism. Vi vet att 40-70 procent av risken för att utveckla en beroendesjukdom ligger i generna och en person med väldigt hög genetisk risk kommer sannolikt att reagera annorlunda på alkohol än andra. Många vittnar om att de från början kunde dricka mycket mer, aldrig upplevde baksmälla och tyckte att det var en superhärlig känsla att tappa kontrollen och bli full. Och har man den initiala reaktionen på alkohol så är det mycket mer sannolikt att man dricker stora mängder än om man tycker det smakar illa och är ett kontrollfreak. Så personer som beskriver att de föddes som alkoholister beskriver troligen istället en så kraftigt ökad genetisk risk. På grund av detta blev det m möjligt för dem att dricka så stora mängder alkohol i tidig ålder att de kunde utveckla alkoholism redan som tonåringar.

Alkoholister dricker varje dag

Nej. De gör de inte. Faktum är att de allra flesta alkoholister inte dricker varje dag för kroppen orkar inte det. Jag hör ofta personer beskriva sig själva eller andra som “periodare”, som att det skulle vara en speciellt och ovanlig typ av alkoholism. Men de flesta alkoholister varvar dryckesperioder men kortare eller längre perioder av nykterhet. Ibland slutar man för att alkoholen har tagit slut, festen är över eller för att man måste för att kroppen protesterar så kraftfullt. Men ibland är det genom ett medvetet beslut för att försöka bevisa för sig själv eller omgivningen att man inte har problem. Inte sällan handlar det om att ta en “vit månad”. Och det funkar alldeles utmärkt. För att inte dricka alls, det kan alkoholister, det är ju det som är botemedlet. Det som de inte kan är att konsekvent dricka små mängder och vara nöjda. Den här ständiga berg och dalbanan av nyktra perioder och suparperioder är det som ofta är svårast för familjen att hantera. Att man aldrig vet. Jag har jobbat med anhöriga som på fullaste allvar säger och menar det. “Det vore lättare för mig om du alltid var full!”

Alkoholister dricker bara starksprit

Nix. Det stämmer inte heller. Det finns det forskning på. Favoritdrycken bland personer med alkoholism är faktiskt öl. Och två av de bästa skälen till det är att det är både billigt och lätt att få tag på även när Systembolaget är stängt. På andra plats kommer vin. Det här faktumet är något man kan använda för att lura sig själv. För om jag bara dricker öl och vin så kan jag väl omöjligen vara alkis, eller hur?

Alkoholister kan lära sig att dricka kontrollerat

Tyvärr inte. För det här är alla alkoholisters högsta dröm. Och jag skulle bli rik som ett troll om jag kunde lära ut denna konst. Men skälet till att det inte går ligger i själva definitionen av alkoholism (eller alkoholberoende eller svårt alkoholbrukssyndrom eller vad vi väljer att kalla det). Om man har utvecklat alkoholism så har man utvecklat kontrollförlust och det betyder att man inte längre konsekvent kan dricka små mängder. Det luriga är att den här förändringen är på en glidande skala. Så i början kommer det att funka att dricka lite ibland. Men det blir svårare och svårare ju längre tiden går. Och har jag verkligen utvecklat alkoholism så kommer det till slut krävas en övermänsklig ansträngning att stanna vid två glas. För även om jag bestämt mig för att bara dricka två så går det år ofta skogen, någonting tar över, jag kan inte förklara vad och 20 öl senare så sitter jag där med min baksmälla och tomma plånbok. Så att försöka lära en alkoholist att dricka kontrollerat är i min värld ungefär lika realistiskt som att lära ett lejon att äta veganskt. Och frågar du mig, så finns det dessutom forskning som backar upp detta påstående.

Alkoholister sitter på en parkbänk

Det här är nog en av de mest seglivade myterna om alkoholism. Det problematiska med den här är att den bygger på vad vi faktiskt ser och hör. För visst finns det medelålders män med röda näsor, trasiga kläder och dålig hygien som sitter på en parkbänk utanför Systembolaget som definitivt är alkoholister. Men de är bara toppen av ett gigantiskt isberg. Faktum är att det är mer troligt att du hittar en alkoholist på ett kontor, en tinder dejt eller boendes i en dyr bostadsrättslägenhet någonstans i vårt avlånga land. I Sverige har vi ungefär 300 000 personer som har utvecklat alkoholism. Och så många sittplatser finns det inte på landets samlade parkbänkar. Alkoholberoende är en folksjukdom och de allra flesta som har dessa problem kommer aldrig någonsin att hamna på någon parkbänk.

Har ni fler myter eller missuppfattningar som ni vill att jag ska pröva eller avliva? Hör gärna av er.

#alkoholism #promilletanten #dricksmartare #kontrolleratdrickande #alkoholberoende #alkoholisterkanintedricka

Lämna en kommentar

För att visa att du är en människa och inte en maskin, räkna ut talet nedan: * Time limit is exhausted. Please reload the CAPTCHA.