På tisdag föreläser jag i Vaxholm. Det är andra gången jag får chansen att prata med ett gäng seniorer om deras relation till alkohol, och det gör mig både glad och stolt. Inte alla kommuner är så modiga att de inte bara pratar om det ökade alkoholproblemet i gruppen 65+, utan faktiskt pratar med sina seniorer och ger dem verktyg att minska sin egen risk.
För det behövs.
Sedan 2004 har gruppen 65+ ökat sin konsumtion med cirka 30 procent. I dag dricker många 70-åringar mer än 30-åringar. Samtidigt ser vi att alkoholrelaterade skador bland äldre ökar. Och riskbruk upptäcks ofta sent, eftersom symtomen lätt kan misstas för vanliga ålderstecken.
Ändå satsar vi mest på att förebtgga problem bland barn och ungdomar.
Myten om ålder som skyddsfaktor
Jag minns första gången jag mötte uppfattningen att hög ålder skulle vara en skyddsfaktor och inte en riskfaktor.
För ungefär 20 år sen undervisade på ett stort företag inom säkerhetsbranschen. Bland deltagarna satt företagsläkaren, vilket gjorde mig lite extra nervös. Kursen löpte över två dagar och det var överhuvudtaget väldigt lite frågor den första dagen. Dag 2 inleddes med en beskrivning av hur utvecklingen av alkoholism typiskt ser ut. Då begärde läkaren ordet och deklarerade:
– Jag ska snart gå i pension och har druckit i hela mitt liv. Om jag inte har fått alkoholism nu så lär jag ju inte få det i framtiden heller!
Numera möter jag den här uppfattningen hela tiden. Trots att forskningen säger precis raka motsatsen.
Varför ökar risken när man går i pension?
Det är kanske inte svårt att lista ut de bakomliggande mekanismerna till det här fenomonet. Det är flera faktorer som samverkar och kan bidra till en ökad risk:
- brist på sammanhang och struktur
- ensamhet och social isolering
- sorg och livskriser
- mer tid att festa
- en önskan om att sätta guldkant på tillvaron
När vardagens struktur försvinner och kraven från arbetsplatsen upphör så finns det inte längre någon inbyggd broms i systemet. Och så vill man sätta lite guldkant på tillvaron. Det är mänskligt och förståeligt. Men jag har träffat så många där guldkanten, på ganska kort tid, har förvandlats till en sorgekant.
Kroppen tål mindre, även om vanorna ser likadana ut
I pensionsåldern kommer också fysiologiska förändringar som sällan lyfts i samtalet. När vi blir äldre minskar muskelmassan och vätskan i kroppen. Samma mängd alkohol ger nu högre promille än förut. Sömnkvaliteten försämras. Balansen. Minnet. Reaktionsförmågan.
Och kombinationen alkohol och läkemedel är en växande risk, eftersom kroppen förändras med åldern och blir känsligare. Sömnmediciner, lugnande medel, smärtstillande och blodtrycksmediciner, tillsammans med alkohol kan det bli en riskfylld cocktail.
Jag frågade min pappa som är 80+ och äter blodtryckssänkande medicin hur många gånger hans läkare hade tagit upp alkoholfrågan med honom. Hans svar var ”aldrig”. Jag tror tyvärr inte att han är ensam om det.
Vi behöver prata med dem, inte bara om dem
De flesta som är 65+ och gillar vin och öl, vill inte sluta dricka. Men många är beredda att göra smartare val, om någon pratar med dem istället för om dem.
Och det är precis det jag gör. Jag föreläser för personal inom äldreomsorgen och socialtjänsten för att rusta dem att ta alkoholsamtalet med äldre på ett avdramatiserat sätt. Och jag erbjuder coachingsamtal för människor i alla åldrar som vill förändra sitt förhållande till alkohol, på sina egna villkor. Utan pekpinnar och utan krav på nykterhet.
Är du intresserad av ett samarbete eller vill veta mer? Hör av dig.
