Jag har pratat om alkohol och hur vi kan förebygga problem i mer än 25 år. Envist, enträget och med en dåres övertygelse om att det en dag ska gå. Att det måste gå att prata om alkohol ur ett hälsofrämjande perspektiv och hålla två motsägelsefulle tankar i huvudet samtidigt. Alkohol kan vara härligt och sätter guldkant på tillvaron OCH för mycket av det goda kan vara förenat med risker. De senaste åren har det skett stora förändringar i det offentliga samtalet om alkohol. Men ibland känns det också som att tiden helt har stått stilla.
Häromdagen var det en person på Facebook som kommenterade mitt inlägg där jag berättar om att jag gillar att dricka vin och bjuder på en freebie som kan hjälpa människor att identifiera om de dricker för mycket med ett ord. Och det var ”fyllekärring”.
Det kändes väldig bekant.
I min senaste bok ”Alkohol på jobbet” berättar om jag den händelse som fick mig att lämna livet som anställd på ett privat behandlingsföretag och starta eget för 12 år sen.
Jag berättade för min dåvarande chef om att jag hade fått ett förlagsavtal och skulle ge ut en bok som riktade sig till riskkonsumenter. Jag jobbade då på en öppenvårdsmottagning för personer med alkohol -och drogproblem och min chef, som själv var nykter alkoholist och hade lång erfarenhet från behandlingsvärlden tittade skeptiskt på mig och sa.
”Vaddå, riskkonsumenter, såna finns väl inte? Antingen är man alkis eller så är man inte det.”
Det här ledde till att jag sa upp mig och startade det som i dag är mitt företag Promilletanten AB.
Jag tycker att det är fascinerande hur annorlunda vi ser på alkoholproblem jämfört med andra livsstilsproblem. Pröva med att använda samma tänk när det gäller övervikt.
”Antingen har man fetma eller så har man inte det”.
Nä, den tankekonstruktionen funkar inte riktigt eftersom vi vet att fetma, för de allra flesta, är ett resultat av en lång period av ohälsosamma kost- och motionsvanor. Vi kan tänka att chips är gott och härligt samtidigt som vi vet att det inte funkar att äta det till frukost, lunch och middag.
Men när det gäller alkohol så kan det fortfarande vara så där svart-vitt. Antingen så är man en fyllekäring som dricker eller så är man en…?För mig har alltid det där mellanrummet varit det mest spännande. Den där gråa zonen där de allra flesta av oss som dricker har befunnit oss åtminstone någon gång i livet.
Jag har stått ensam i det där mellanrummet väldigt länge och pratat om elefanten i rummet för att jag helt enkelt inte kan låta bli. I min familj teg vi ihjäl min morfars alkoholism i över 50 år, trots att han faktiskt var nykter de sista 30 åren av sitt liv. Och vi betalade ett högt pris när tystnaden spred sig och vi till slut inte kunde prata om några känsliga saker alls.
Men nu är ju faktiskt du här. Och läser det här inlägget för att du vill vara med och förändra det offentliga samtalet om alkohol. Och det känns väldigt bra.
Välkommen till revolutionen!
