I veckan publicerades en debattartikel på Aftonbladets hemsida undertecknad av Systembolagets VD tillsammans med en av deras högsta chefer. Rubriken var ”Var restriktiv med alkoholen i pandemin”. Och missförstå mig rätt, det här är på många sätt en bra artikel och jag gillar verkligen Systembolaget och vårt alkoholmonopol. Men jag blir också lite trött när jag läser den. För vem är det som ska vara restriktiv med alkoholen och vad innebär det att vara restriktiv?
Det läggs väldigt mycket fokus på vad samhället ska göra för att minska alkoholproblemen. Men förvånansvärt lite på hur individen själv kan ta ansvar för sin egen alkoholkonsumtion.
Jag skriver verkligen under på sjukdomsbegreppet. Alkoholism ÄR en sjukdom och det är bra att vi ser på det på det sättet. Men det finns en stor skillnad jämfört med andra sjukdomar. En anhörig som jag träffade nyss uttryckte det så bra när han vände sig till sin fru och sa ”Jag är glad att du har alkoholism och inte cancer, för det här kan du göra något åt.”
Att ändra sina alkoholvanor kan vara både lätt och väldigt, väldigt svårt. Men poängen är att det går. Alla kan göra det. Med rätt information och kanske lite hjälp från omvärlden så kan alla minska risken för alkoholproblem.
Och det är aldrig för sent för att förebygga problem.
Varför ska vi krångla till det?
Jag slutar aldrig förvånas över hur vi krånglar till det när det gäller alkohol. Vi går liksom runt de viktiga frågorna, fokuserar på de mest allvarliga problemen (för att slippa titta på oss själva) och undviker att prata klartext.
Vi pratar om hur det känns och vad vi tycker istället för att använda oss av de fakta som finns rakt framför näsan på oss. Nämligen att det finns ett forskningsbaserat svar på frågan ”hur mycket kan man dricka?” nämligen riktlinjerna för lågriskbruk. Jag vet att jag tjatar hål i huvudet på er med de här siffrorna. Men grejen är att de funkar.
Det här är lösningen
Om du inte dricker mer än max 10 standardglas per vecka och aldrig mer än tre resp. fyra när du dricker så ligger du i den gröna zonen. Om vi dessutom lägger till att dricka långsamt och därmed undviker att bli påverkade så har vi trollat bort nästan alla alkoholproblem utan att ens involvera Socialstyrelsen, Systembolaget eller en statlig utredning.
Det är dags att vi lägger över en stor del av ansvaret på alkoholfrågan på oss som dricker. För tillbaka till jämförelsen med cancer. Det här kan vi faktiskt göra något åt. Och om du tycker att riktlinjerna för lågriskbruk är för krångliga så kommer här en förkortad version som du garanterat kan komma ihåg eftersom det bara är tre ord.
Så kom igen nu och repetera efter mig: Drick 10 långsamt!
Det som är briljant med den här uppmaningen är att den också fungerar som ett slags väldigt enkelt alkoholisttest. För om du inte klarar av dricka långsamt och hålla dig till max 10 per vecka så har du med största sannolikhet redan utvecklat alkoholproblem. Frågor på det?
