Häromveckan kom nyheten att cirka 40 procent av Sveriges vuxna befolkning beräknas ha ett riskbruk av alkohol.
Med stor nyfikenhet tittade jag bl.a. på ett inslag i TV 4 där den briljanta forskaren Sara Wallhed-Finn fick reda ut begreppen och vanliga människor fick uttala sig. En sak som jag tyckte var verkligen intressant var att diskussionen omedelbums blev väldigt svartvit. Antingen var alkohol något bra och ofarligt eller så var det dåligt och LIVSFARLIGT! Det fanns inte heller några referenspunkter eller jämförelser som gick att förhålla sig till. Det blir ofta så här med alkohol.
Jag har en vän som jobbar på en stor statlig myndighet. När han försökte lansera idén om att man skulle kunna prata om alkohol inom ramen för deras friskvårdsarbete så tog det tvärstopp. För hans arbetskamrater var det självklart att diskutera livsstilsfaktorerna kost och motion för att de är så viktiga för risken att utveckla olika hälsoproblem. Men att alkoholrelaterade hälsoproblem skulle beror på hur mycket och hur ofta man dricker var helt otänkbart och nästan kränkande.
Jag känner igen det här från mina egna kommentarsfält. Där är det nästan alltid någon som är upprörd. Och jag blir fortfarande lika förundrad över kraften i känslostormarna och att alkoholfrågan alltid ska diskuteras som något speciellt och märkligt.
För det är det ju inte. Risken för alkoholproblem fungerar ju på exakt samma sätt som risken för andra hälsoproblem som har med vår livsstil att göra.
Alkohol är en ohälsam vana
Socialstyrelsens nya riktlinjer för är en del av större arbete där de uppdaterar riktlinjerna för förebyggande insatser och behandling vid ohälsosamma vanor. De vanor som man har riktat in sig på är kost, motion, alkohol och rökning.
Visst kan kost, motion och rökning också skapa starka känslor. Men vi kan prata om de faktorerna utan att höja rösten. Men så är det inte med alkohol. I alkoholfrågan skriker vi.
Jag tror att det beror på två saker. Det första är att vi helt enkelt inte är vana att prata om alkohol som ett hälsoproblem som beror på vilka val som vi gör. Det andra är att vi saknar jämförelser. För det är ju så otroligt svårt att ta till sig information om risker om man inte har något att jämföra med.
Så här ska ni avslutningsvis få något att jämföra med.
Tillbaka till inledningen av detta blogginlägg. 41 procent av Sveriges vuxna beolkning beräknas alltså ha ett riskbruk av alkohol.
Någon som vill gissa vad siffran för övervikt är?
Den är 51 procent. Det vill säga att hälften av Sverige vuxna befolkning räknas in i gruppen som har övervikt eller fetma.
Känns det lättare eller svårare att prata om alkohol nu?
