Promilletanten

Blev det en lagom vit jul?

Nu är julen över och jag är tillbaka på bloggen. Känns som att jag behöver ställa frågan om hur det blev med spriten. Blev det en vit, blöt eller eller lagom jul?

När den här frågan diskuteras i media veckorna före jul handlar det alltid om alltid om alkoholångesten. För julen är ju barnens högtid och det väcker extra starka känslor hos många. Och i år blev det ännu mer ångest och dålig stämning eftersom pandemin hade lagt sig som en blöt orosfilt över hela kalaset.

Alkoholfrågan som normalt sätt är svår att prata om blev plötsligt helt svartvit. Det var bara problem, problem, problem och döden i TV-sofforna veckorna innan jul. Allt fokus på problemen och ytterst lite på lösningen. Eller förresten, det fanns en lösning och den hette en vit jul. Missförstå mig rätt, jag tycker verkligen inte att ett enda barn ska få sin jul förstörd av vuxnas drickande och jag stöttar Vit jul-kampanjen. Men jag har samtidigt också svårt för sådana här svartvita resonemang. För de stämmer väldigt dåligt med min egen erfarenhet.

Trygghet och kärlek – trots att folk drack

Jag växte upp i en stor bullrig släkt som firade jul enligt konstens alla regler i dagarna tre. (Japp, när annandagen grydde hade vi ätit julbord minst sex gånger hos olika släktingar). Julgran, julmat, tomte och massor av paket.

Jag och brorsan var de enda barnen i sällskapet och fick sitta vid barnbordet och dricka julmust och titta storögt på de vuxna. För vid deras bord satt ungefär 10 personer och åt julbord, sjöng snapsvisor och hade det fantastiskt trevligt. Vissa av de drack inte alls, någon var nykter alkis, men de flesta drack kanske några julmust eller lättöl och tog en eller två snapsar vid något tillfälle. Alla sjöng med, vi barn också, oavsett vad som fanns i glasen. Och jag har inte ett enda minne av att någon vuxen blev full, otrevlig eller obehagligt personlighetsförändrad.

Alla mina julminnen är istället inbäddade i en känsla av trygghet, värme och kärlek. Mycket mera Bullerbyn än Tomten än far till alla barnen, om ni förstår vad jag menar. I min barndomsjul värnade de vuxna verkligen om oss barn samtidigt som de unnade sig en liten julsnaps. På dryckesbordet fanns ett brett utbud så det var lätt att välja alkoholfritt och alla fick göra sina egna val.

Min gissning är att många av er som läser det här känner igen er. För det jag beskriver är nog en ganska vanlig Svensson-jul. Där valet inte står mellan en vit jul och en blöt jul utan istället i en mycket bredare palett av valmöjligheter. Och om jag frågar er om hur det var med drickandet i jul så kommer ni säkert svara att det blev en “en lagom vit jul”. För det är faktiskt det allra vanligaste.

Så om jag redan nu får önska mig en julklapp inför julen 2021 så är det nog en mer nyanserad diskussion om alkohol i media. En diskussion där vi utan att skygga för problemen faktiskt också pratar om lösningen. Hur man kan dricka så att det blir en härligt, lagom vit jul för alla inblandade. Om det är det man vill förstås 🙂

Jag önskar er nu ett härligt och lagom vitt nyårsfirande med min egenkomponerade slogan – drick 10 långsamt!

Lämna en kommentar

För att visa att du är en människa och inte en maskin, räkna ut talet nedan: * Time limit is exhausted. Please reload the CAPTCHA.