Promilletanten

Jag är inte så smart – jag har en teoretisk modell

Det finns människor som på riktigt tror att jag är så smart att jag kommit på allt jag skriver och pratar om själv. Det är verkligen inte sant. Vad som däremot är sant är att jag har haft fantastiska lärare och mentorer. I det här inlägget ska jag berätta om två av dem och den teori som ligger till grund för det mesta jag gör.

I slutet av 1990-talet när jag jobbade inom Försvarsmakten kom jag i kontakt med den fantastiska organisationen Prevention Research Institute för första gången. Institutet hade grundats i Lexington, Kentucky, av Terry O’Bryan och Ray Daugherty som jag sedan fick förmånen att samarbeta med under cirka 15 år. Redan på 1980- talet formulerade de riskreduceringsmodellen som förklarar hur alkoholproblem uppstår och kan förebyggas. Kärnan i det här synsättet är en briljant och mycket enkel formel som kan användas för att förebygga alla olika typer av livsstilsrelaterade problem. Den lyder så här:

Genetisk risk + livsstilsval = resultat

Man skulle kunna använda övervikt som ett exempel. Det finns människor som verkar kunna äta hur mycket bearnaisesås, chips och godis som helst utan att lägga på sig. Andra behöver bara titta på en chipspåse så går de upp i vikt.

Taskiga gener

Det finns en vanlig uppfattning att människor som är kraftigt överviktiga har dålig moral och att de skulle kunna vara smala bara de lärde sig att säga nej till onyttigheter. Det är inte riktigt sant. Idag vet vi att vissa människor är födda med en ökad ärftlig sårbarhet för att bli överviktiga, precis som vi vet att andra föds med en ökad risk för hudcancer. Människor som har den här ökade biologiska sårbarheten har lättare att lägga på sig överflödiga kilon och svårare att bli av med dem.

Enligt riskreduceringsmodellen så kan man beskriva den här genetiska sårbarheten som att varje människa har en egen gräns för ett visst livsstilsrelaterat hälsoproblem. När du passerar din gräns utvecklar du hälsoproblemet. Denna ärftliga risknivå bär vi med oss från födseln. Den är från början orättvis. Vissa är helt enkelt mer sårbara.

Chips och solbränna

Men generna är bara en del av formeln. Vi behöver tillsätta livsstilsval för att det ska hända något.

Övervikt, hjärt- och kärlsjukdomar, hudcancer och typ 2-diabetes är alla exempel på livsstilsrelaterade hälsoproblem som uppstår i en kombination av vår medfödda sårbarhet och vår livsstil. I fallet med hjärt- och kärlsjukdomar handlar det bland annat om kost och motion. För hudcancer är solandet den avgörande livsstilsfaktorn. Dina val samverkar med din ärftliga risk och bildar till slut ett resultat.

Högrisk och lågrisk

Enligt riskreduceringsmodellen finns det två olika sorters val man kan göra: högriskval och lågriskval. Högriskval ökar sannolikheten att du når upp till din ärftliga risknivå och utvecklar det aktuella hälsoproblemet. Lågriskval ökar inte risken för problem.

Om vi tar exemplet hjärt- och kärlsjukdomar så är rökning, en stillasittande livsstil och stress exempel på högriskval. Konditionsträning, nyttig mat och en liten mängd alkohol dagligen minskar risken för problem. (Ja, det finns faktiskt viss forskning som stödjer detta påstående. Åtminstone för personer över 40 år och i små mängder.)

För att du ska kunna få balans i din formel och inte utveckla hälsoproblem krävs det kunskap om din egen medfödda sårbarhet och vilka livsstilsval som innebär låg risk just för dig. Och det är som sagt orättvist. Vissa av oss behöver träna mer än andra och vara extra uppmärksamma på kosten för att inte blodtrycket ska skena iväg.

Alkoholproblem funkar likadant

Det fiffiga med med det här synsättet är att det också kan användas för att förebygga alkoholproblem. Alla människor föds med en genetisk sårbarhet för alkoholproblem, och vissa har högre risk än genomsnittet. De kan hamna i trubbel på kortare tid och med mindre mängd alkohol än andra. Istället för bearnaisesås och motionsgympa handlar valen nu om hur mycket och hur ofta du dricker alkohol. Svårare än så är det faktiskt inte, om man samtidigt vet vad som är lågrisk.

Och det mina vänner vet ju ni vid det här laget om ni följer mig. Riktlinjerna för lågrisbruk är att aldrig dricka mer än 4 standardglas de dagar som man dricker och max 10 per vecka. Mer om detta hittar ni i mina blogginlägg och böcker.

Ha det!


Lämna gärna en kommentar!
Alla kommentarer granskas innan de publiceras och din mejladress och webbplats visas inte publikt.
Om du vill komma i direktkontakt med mig så når du mig via kontaktformuläret.

Lämna en kommentar

För att visa att du är en människa och inte en maskin, räkna ut talet nedan: * Time limit is exhausted. Please reload the CAPTCHA.