Den senaste tiden har jag tänkt ovanligt mycket på min tonårstid. Och på tanter. Man behöver nog inte vara Sigmund Freud för att räkna ut att det beror på att jag precis passerat 50-strecket och har en tonårsdotter hemma. Min mormor blev dessutom 101 år gammal så det är fullt möjligt att jag precis passerat halvvägsstrecket eftersom jag brås mycket på henne.
Jag får ofta frågan om varför mitt företag heter Promilletanten. Det tycker jag är en märklig fråga. Jag är ju en tant som jobbar med alkoholfrågan. Promille + tant= Promilletanten.
Och jag har haft fantastiska tanter runtomkring mig i hela mitt liv. Man skulle nog kunna säga att jag är ”raised by tanter”. För det finns ju faktiskt inget bra ord för tant på engelska. Eller på tyska heller för den delen. Försökte förklara begreppet för en tysk vän häromdagen och hon fick inga bra vibbar alls av ordet ”tante”. Men det får jag.
Tant är ett hedersord för mig
Tänk bara på den ikoniska bilden på tanten med handväska som slår en nynazist i huvudet under en demonstration för ett antal år sen. En sån tant vill jag vara. Modig och med integritet står hon för vad hon tycker. Hon tar ingen skit.
I mitt liv har tanterna hetat Gulli, Inga, Märta, Ulla-Karin, Eivor, Ingrid, Katarina, Gun och Joakim. Tanterna som alltid funnits vid min sida genom livet. De fanns där som förebilder i min barndom, de fostrade mig som tonåring och några av dem finns kvar här i mitt vuxenliv. Utan dem så hade jag blivit en lökig och ouppfostrad hösäck. Och en mycket tråkigare vuxen.
Jag har tanterna att tacka för så mycket. Kunskaper som att kunna skilja på en koltrast och en talgoxe, hur man väljer den godaste bakelsen på konditoriet, hur man virkar, hur man rensar en abborre och skriver en debattartikel. Men också min moraliska kompass och värdet av att vara snäll och generös. De flesta av mina tanter kom från en annan generation med mer begränsade möjligheter men de spände ögonen i mig och förväntade sig det bästa. Och som jag försökte (och fortsätter att försöka) leva upp till deras förväntningar.
Tack vare dessa fantastiska människor är tant ett av mina favoritord. Så för mig är det självklart att mitt företag heter som det gör. Och vad man än tycker om mitt företagsnamn så har det fördelen att vara svårt att glömma bort. Har du en gång hört det så stannar det kvar. Precis som rösterna av mina tanter som inte längre finns här på jorden. Jag tänker på dem ofta och saknar dem oändligt. Jag tror och hoppas att de hade varit stolta över mig.
