Promilletanten

Promilletantens sommarprat del 6 – kräftskivan

Nu är det augusti. Och då är det säsong för kräftskivan som är en hörnsten i den svenska alkoholkulturen. Så det får bli mitt tema för mitt sjätte sommarprat i bloggen.

Känner ni igen den här: “jag kräktes som en räv i natt, det måste varit något fel på kräftorna”. Inte? Då kanske du aldrig har gått på en kräftskiva, tänker jag. För kräftskivor är ju en unik, svensk tradition som inbjuder till att dricka för mycket och skylla på något annat dagen efter. Förmodligen gäller detta också för surströmming, men det kan jag inget om, eftersom jag är född i Stockholm. Så det får någon annan skriva om.

Kräftskivans historia

Jag tror att många ser på kräftskivan som något ursvenskt. Men som så många andra traditioner så har vi faktiskt importerat denna märkliga företeelse från kontinenten. Första gången kräftor omnämns som en svensk delikatess är i ett brev från kung Karl XIV, daterat 1562, där han beordrar personalen på Nyköpingshus att se till att det finns rikligt med kräftor till hans systers bröllop. Sedan dröjer det till början av 1900-talet innan kräftskivan, som vi känner till den, börjar spridas i Sverige. Ursprunget till själva festen kommer förmodligen från den borgerliga kräftsupen som man drack den 7 augusti för att fira att man äntligen fick starta kräftfisket.

Numera är ju förbudet borttaget men jag tror att de flesta skulle tycka att det var märkligt att sätta på sig en rolig hatt och duka fram kräftor i februari.

Kräftsupandet

Kommer ni ihåg berättelsen om mannen som gick till skräddaren för att beställa en ny överrock och kom hem med en tummetott? Man skulle kunna säga att kräftskivan har gjort en rakt motsatt resa. Från början var den en sup som man drack för att fira att man fick börja fiska kräftor. Idag har det blivit en hel industri med speciella tillbehör som västerbottenost, knäckebröd, små fåniga hattar, speciella dukar och hakklappar. Kräftorna är väldigt sällan svenska utan kommer mest från Kina och Turkiet. Varje år kör kvällstidningarna speciella kräfttest och vi får rekommendationer om vilka öl, vin och spritsorter som passar bäst.

Spriten och bakfyllan

För vad vore en kräftskiva utan snapsen och snapsvisorna? Förmodligen ingen kräftskiva alls, skulle nog många tycka. Googla på kräfta + snapsvisa så får ni se vad som händer. Min favorit är “Små kräftorna, små kräftorna är roliga att se”, ja ni fattar. Hela upplägget lockar till att dricka för mycket och jag tror inte jag är ensam om att någon gång ha vaknat med en blixtrande huvudvärk efter att ätit dåliga kräftor kvällen innan.

En smart kräftskiva

Men det finns faktiskt alternativ. För många herrans år sen prövade jag och några kollegor att ordna en kräftskiva där alkoholmängden följde riktlinjerna för lågrisk. Det var en mycket speciell upplevelse. För enligt riktlinjerna ska man inte dricka mer än max 4 standardglas på en och samma gång, om man vill befinna sig i grön zon. Det innebär max fyra snapsar eller fyra små starköl under en kväll. Blandar man så blir det kanske två av varje. En av mina kollegor sammanfattade det rätt bra med kommentaren:

Jag har aldrig sjungit så många snapsvisor till en enda snaps. Rätt konstig upplevelse men jag var klart piggare dagen därpå.

Skälet till bristen på baksmälla var både en minskad mängd och det faktum att han drack långsamt.

Ett annat alternativ är att servera alkoholfri snaps och öl att varva med. För ja, det finns faktiskt riktig bra sådana att köpa både på Systemet och på nätet numera.

Oavsett hur ni väljer att göra så önskar jag er lycka till med kräftskivan och dagen efter. Vi ses nästa vecka i bloggen då jag kommer att avsluta sommarpraten med temat “Kan man bli sommaralkoholist?”. Vi ses då.

Lämna en kommentar

För att visa att du är en människa och inte en maskin, räkna ut talet nedan: * Time limit is exhausted. Please reload the CAPTCHA.